This book tells the story of how a Swedish professor at the university of Uppsala in the second half of the seventeenth century ended up finding the Atlantis (and various other links to ancient Greek mythology) in the north of Sweden. ( )

By and large this is a straightforward biographical account of Olof Rudbeck, a Swedish academic, anatomist, and historian who worked for many years on a theory that Atlantis was located near Uppsala.

King's focal point is the Atlantean theory and the great (and sometimes very imaginative) lengths to which Rudbeck went to find evidence for his theory. But Rudbeck's other work (on the human lymphatic system, botany, &c.) does not go unmentioned.

A good read, with some tantalizing elements about possible forgeries tossed in; those I certainly want to know more about! ( )

I was astonished by how much I enjoyed this book, which I devoured in a single day. Olof Rudbeck was the discoverer of the lymph system, a keen astronomer, a composer, a singer, an instrumentalist, a top-flight architect -- in short, a sort of paradigm for Renaissance Man (the plant genus Rudbeckia was named in honour of him and his son, another Olof) -- yet he devoted most of his life to an attempt to prove first that Sweden was the land of the Hyperboreans and then that Atlantis was in fact Swden, with its capital at Old Uppsala. What was disconcerting for me was that, if we ignore those of his claims that were obviously just products of a fevered overenthusiasm, he actually made a pretty good case for his thesis, one that was hailed by, inter alia, the Royal Society and Sir Isaac Newton. The real reason his monumental book (or books, because the expansions in later editions far surpassed in extent the original version) has been forgotten is that, shortly after his death, Sweden stumbled from being a major power to humiliation as a conquered, looted nation.

King's style is highly readable, on rare occasion verging, it has to be admitted, on the facile, and one or two interesting strands of background international politics seem to get forgotten before, chapters later, being rather summarily tied off; if I could give the book 4.8 or 4.9 stars rather than 5, I would. But overall? Highly recommended.
( )

A very interesting book about a fascinating man, Olof Rudbeck (1630 - 1702), who was a multi-talented Renaissance man. He was a lecturer in medicine, a botanist, a composer, and architect, and in the latter decades of his life he became involved in a quest to show that Atlantis was in fact ancient Sweden. A prominent professor at Uppsala everything seemed to come easily to him and some of the most powerful people in Sweden were behind him. But he had a habit of taking on too much, leaving many projects half finished, and he had a positive talent for alienating his peers. Apparently university politics hasn't changed all that much and making enemies of other academics and spending freely on projects of which they disapprove was as good a way then as now of getting into hot water. A mix of biography, politics, mythology and madness that kept me reading.

Få svenskar torde lika fullständigt ha förlorat all tidigare trovärdighet som Olof Rudbeck. De upptäckter han gjort som visat sig bestående har i allt överskuggats av det han själv såg sitt storverk: upptäckten att det gamla Atlantis i själva verket legat i Sverige. Efter att ha läst David Kings biografi så inser jag att även om min bild av en man som blivit tokig av grubblerier över Sveriges historia kvarstår måste den utökas: i sitt sökande använda Rudbeck faktiskt ett flertal metoder som i sig är fullt vetenskapligt legitima. Problemet var bara det att han bröt mot det enligt Popper helt grundläggande kravet på god vetenskap: han verkade aldrig fundera över vad som skulle kunna motbevisa hans teorier, och när invändningar ändå restes lyckades han komma med bortförklaringar. Ibland hade han således rätt, men ofta ledde hans i sig användbara metoder käpprätt åt helsefyr.

I boken ges dessa metoder och resonemang mycket utrymme, och man förstår hur tankeprocessen kunnat skena iväg så fullständigt med den gode anatomiprofessorn: flera av hans idéer verkar faktiskt inte så värst mycket mer tokiga än annat man kan ha sett vid denna tid, utan det är snarare massverkan som får en att förstå hur vanvettigt fantastiska de är. Faktiskt verkar författaren själv ha övertygats av Rudbecks argument, för det är inte ofta man får se de små språkliga markörerna för avståndstagande. Detta verkar delvis kopplat till en viss brist okunskap: jag tror inte de metoder för datering utifrån jordskikt verkliga geologer begagnar sig av är direkta avläggare till Rudbecks (som baserades på ren tjockleksmätning), och även om mycket av den orientering i svensk historia som bjuds är välskriven utan att vara påträngande för den som redan är bekant med området, så reser sig ändå ett par frågetecken, som vid beskrivandet av Sverige som en ren adelsstat. Rudbeck verkade förvisso när den svenska adeln var som starkast, men den svenska almogen hade ändå en ställning som var i det närmaste unik.

Nåväl, vad finns det annat att berätta om Rudbeck – för inte sysslade han bara med sin Atlantica? Den bild som framträder verkar vara av en person som det är svårt att inte tycka om – i alla lite på avstånd. Rudbeck verkar ha varit i det närmaste konstant i färd med att bråka med stora delar av det övriga kollegiet, som inte alltid uppskattade hans verksamhet. För en utomstående verkar dock Rudbeck som den moraliska vinnaren, både rent faktiskt och som en person begåvad med en humor som närmast är studentikos: efter att ha anklagats att syssla just precis med det, gav Rudbeck till exempel en kurs om »ingenting«. Richard Wilson kan slänga sig i väggen. Samtidigt ledde tvisterna till att någon såg sig tvungen att förfalska dokument för att styrka Rudbecks sak. Författaren gör därpå sitt bästa för att rentvå Rudbeck, men tvivlet kvarstår. Förutom detta så verkar Rudbeck ha varit en påfallande osjälvisk ande, som verkar ha arbetat övertid för det universitet och den stad han verkade vid och i (Uppsala). Han beskrivs som den siste renässansmänniskan, och det är på flera sätt sant. Samtidigt som han därigenom är fast förankrad vid en historiesyn som numera främst används för att locka fram fnissningar, var han dock på flera sätt även en föregångare för vad som sedan skulle komma. Den här boken är en alldeles utmärkt biografi över en person som lät sina idéer springa iväg med sig, men som på vägen uträttade en hel del storartade saker. ( )