Bo Bergman (1) (1869–1967)
Autor von Vi vandrare : roman
Andere Autoren mit dem Namen Bo Bergman findest Du auf der Unterscheidungs-Seite.
Über den Autor
Bildnachweis: Bo Bergman, ca 1900
Werke von Bo Bergman
Vi vandrare : roman 12 Exemplare
Inför rätta 9 Exemplare
Den förrymda själen : roman 7 Exemplare
Predikare 7 Exemplare
Hjärtat skall gro av drömmar 7 Exemplare
Hjärtat : kärleksdikter i urval 5 Exemplare
Öden 5 Exemplare
Blott ett är ditt 4 Exemplare
Liv och läsning 4 Exemplare
Noaks ark 4 Exemplare
Makter : dikter 4 Exemplare
Valda noveller 4 Exemplare
Trasmattan 4 Exemplare
Så länge spelet varar 4 Exemplare
Skyar : minnen och intryck 4 Exemplare
Äventyret : dikter 3 Exemplare
Kedjan : dikter 3 Exemplare
Stunder : dikter 3 Exemplare
Riket : dikter 3 Exemplare
Väntan : dikter 3 Exemplare
Skulden 3 Exemplare
Valda dikter 2 Exemplare
Stockholmsdikter 2 Exemplare
Min vän baronen och andra noveller 2 Exemplare
Trots allt 2 Exemplare
Epiloger 2 Exemplare
Gamla gudar : dikter 2 Exemplare
Ett bokslut : berättelse 2 Exemplare
Marionetterna : dikter. Andra upplagan. 1 Exemplar
Skeppet. 1 Exemplar
En människa : dikter 1 Exemplar
Stockholm dygnet runt 1 Exemplar
Drömmen 1 Exemplar
Elden : dikter 1 Exemplar
Olof Ulrik Torsslow : minnesteckning 1 Exemplar
Tvärnit 1 Exemplar
Marionetterna : dikter [s 33 - 128] 1 Exemplar
Bo Bergman (Svalans svenska klassiker) 1 Exemplar
Bernhard Elis Malmström 1 Exemplar
Livets ögon : dikter 1 Exemplar
Elden 1 Exemplar
Zugehörige Werke
Ordens musik : dikter med klang och rytm från Lasse Lucidor till Tage Danielsson : en antologi (1990) — Mitwirkender — 37 Exemplare
Getagged
Wissenswertes
- Geburtstag
- 1869-10-06
- Todestag
- 1967-11-17
- Begräbnisort
- Norra begravningsplatsen, Solna, Sverige
- Geschlecht
- male
- Nationalität
- Sweden
- Berufe
- Postexpeditör
Journalist - Organisationen
- Svenska Akademien (stol 12)
Mitglieder
Rezensionen
Dir gefällt vielleicht auch
Nahestehende Autoren
Statistikseite
- Werke
- 52
- Auch von
- 2
- Mitglieder
- 169
- Beliebtheit
- #126,057
- Bewertung
- 4.1
- Rezensionen
- 1
- ISBNs
- 34
- Sprachen
- 3
- Favoriten
- 1
Bergman utgår i mycket från distinktionen mellan åttio- och nittitalister. Söderberg omfattade de föras åsikter men inte deras estetik, och en del av de senares manér men inte deras lättsinne. Han hamnade därmed utanför, och fick med sitt blanka stål utföra sina eleganta fäktkonster på egen hand, begränsad främst av just denna elegans och sin enorma kärlek och dyrkan av sanningen. Detta, tillsammans med en tämligen grund fantasi, blev vad som bestämde hans verks form: fulländad prosa, eleganta attacker, men ofta en intrig och gestalter som snarare är språkrör än levande varelser. Så här när ytterligare några år gått så kan dessa omdömes behövas revideras: när Bergman håller fram Strindberg som en skickligare skapare av levande figurer är man beredd att hålla med – men varför är det då så att det är Söderbergs förment platta skapelser som lockat senare författare till omdiktning i syfte att rehabilitera Lydia och Gregorius? Det kan ju inte gärna enbart bero på att dessa är i större behov av ytterligare kött för att blir riktigt realiserade: snarare är det så att vi inte är klara med Söderberg på en annan nivå än vi är med Strindberg, där vi snarare bråkar med hans idéer.
Likväl, för att återvända till Bergmans framställning, så bör det framhållas att den framstår som sprungen ur helt annan tradition än den som idag fyller biografihyllorna. Här betalas i reda historiska sedlar, och anekdoternas växelmynt överlämnas blott sällan. Fokus ligger snarast på Söderbergs karaktär och person, inte på enskildheter han varit inblandad i; yttre fakta ges vanligen i förbigående och som bakgrund, medan hans verk och det temperament som frambringat dem får mycket utrymme. Resultatet är väl mindre givande för den som oförklarligt nog vill hämta tidsfärg här snarare än hos Söderberg själv, men desto mer för den som vill få nya perspektiv på sin läsning utan att därför hamna på alltför djupt teoretiska vatten.
Det är en trevlig skildring, av en människa som författaren högaktar men inte är okritiskt inställd till. Söderberg själv skulle förmodligen kunnat hitta en och annan punkt av fromt hymlande att attackera, men skulle förhoppningsvis kunna erkänna värdet av helheten.… (mehr)