Huvudpersonen Harley har det inte lätt: Han har flytt från USA för att ndvika sin inkallelseorden, och hamnat i ett i dubbel bemärkelse kallt Sverige, där ingen verkar bry sig. Det är kanske bättre än den rent negativa uppmärksamhet samhället skulle ägnat honom därhemma, men ändå. Han hamnar i en Svenska B-kurs, uppfinner alter egot Lay-Z, och retar gallfeber på sin lärare med sina verklighetsfrånvända uppsatser och sitt automatöversatta språk. Samtidigt skriver han brev till sin bror som är soldat i Irak och längtar efter sin fostersyster/älskade i Philadelphia.
Det är en stark berättelse om hur kriget förstör personer; inte bara Harley utan även brodern Joey och fadern Leonardo, som var i Vietnam, men även hur uselt det är att inte tillhöra de bemedlade i USA och hur omänsklig svensk flyktingmottagning är. Harley är långt ifrån den som lider mest, även om hans personliga, instängda helvete, varifrån han genom att spela Lay-Z söker kontakt med sin svensklärare är illa nog för tre. Samtidigt förtas det hela av att man börjar ana en foliehatt på författaren: inte kan väl terroriststämpeln appliceras med sådan total urskillningslöshet i verkligheten? Dessutom förekommer det lite väl många sammanträffanden: en trång krets personer träffar på varandra om igen och igen. En gång kan väl accepteras, men när det händer tredje gången blir det för mycket.
Automatöversatt språk var det också. Harley skriver till en början svenska som han egentligen hette Google Translate, med de mest märkliga vändningar som ibland tar sin tid att dyrka upp: han går igenom »sederna« på flygplatsen, hittar »100-dollars lagförslag«, och frågar om folk »fångar hans driva«. Till det kommer dubbel bestämd artikel (»den presidenten«) och andra grammatiska tokigheter.
Breven till brodern – där man ser tydligare vad som verkligheten låg bakom de eskapader Lay-Z utför i svenskauppsatserna– är däremot skrivna på en engelska, och augustprisjuryn valde att inte ta boken till beskådan på grund av språket. Jag vet inte om det var det enda som hindrade, och jag vet inte om den är riktigt så stark att den hade kunnat vinna, men nog hade den förtjänat chansen att ställa upp.… (mehr)
LibraryThing-Mitglieder verbessern Autoren, indem sie Autorennamen und Werke kombinieren, gleichnamige Autoren in separate Identitäten aufteilen und vieles mehr.
Diese Seite verwendet Cookies für unsere Dienste, zur Verbesserung unserer Leistungen, für Analytik und (falls Sie nicht eingeloggt sind) für Werbung. Indem Sie LibraryThing nutzen, erklären Sie dass Sie unsere Nutzungsbedingungen und Datenschutzrichtlinie gelesen und verstanden haben. Die Nutzung unserer Webseite und Dienste unterliegt diesen Richtlinien und Geschäftsbedingungen.
Det är en stark berättelse om hur kriget förstör personer; inte bara Harley utan även brodern Joey och fadern Leonardo, som var i Vietnam, men även hur uselt det är att inte tillhöra de bemedlade i USA och hur omänsklig svensk flyktingmottagning är. Harley är långt ifrån den som lider mest, även om hans personliga, instängda helvete, varifrån han genom att spela Lay-Z söker kontakt med sin svensklärare är illa nog för tre. Samtidigt förtas det hela av att man börjar ana en foliehatt på författaren: inte kan väl terroriststämpeln appliceras med sådan total urskillningslöshet i verkligheten? Dessutom förekommer det lite väl många sammanträffanden: en trång krets personer träffar på varandra om igen och igen. En gång kan väl accepteras, men när det händer tredje gången blir det för mycket.
Automatöversatt språk var det också. Harley skriver till en början svenska som han egentligen hette Google Translate, med de mest märkliga vändningar som ibland tar sin tid att dyrka upp: han går igenom »sederna« på flygplatsen, hittar »100-dollars lagförslag«, och frågar om folk »fångar hans driva«. Till det kommer dubbel bestämd artikel (»den presidenten«) och andra grammatiska tokigheter.
Breven till brodern – där man ser tydligare vad som verkligheten låg bakom de eskapader Lay-Z utför i svenskauppsatserna– är däremot skrivna på en engelska, och augustprisjuryn valde att inte ta boken till beskådan på grund av språket. Jag vet inte om det var det enda som hindrade, och jag vet inte om den är riktigt så stark att den hade kunnat vinna, men nog hade den förtjänat chansen att ställa upp.… (mehr)