Autorenbild.

Peter Madsen (1) (1958–)

Autor von Thors brudefærd

Andere Autoren mit dem Namen Peter Madsen findest Du auf der Unterscheidungs-Seite.

41+ Werke 625 Mitglieder 27 Rezensionen Lieblingsautor von 1 Lesern

Über den Autor

Bildnachweis: Wikimedia commons: User:Hannibal http://commons.wikimedia.org/wiki/Image:Peter_Madsen.jpg

Reihen

Werke von Peter Madsen

Thors brudefærd (1980) 43 Exemplare
Valhall: Den samlede sagaen 2 (1999) 42 Exemplare
Odens vad (1982) 41 Exemplare
Valhall: Den samlede sagaen 1 (2010) 40 Exemplare
Ulven er løs (1978) 38 Exemplare
Historien om Quark (1987) 36 Exemplare
Rejsen til Udgårdsloke (1989) 34 Exemplare
Menneskesønnen (1995) 31 Exemplare
Valhall: Den samlede sagaen 4 (2010) 28 Exemplare
Valhall: Den samlede sagaen 3 (2010) 26 Exemplare
Valhall 8: Frejas smykke (1992) 26 Exemplare
Valhall 9: Utfordringen (1993) 24 Exemplare
Valhall: Den samlede sagaen 5 (2010) 23 Exemplare
Valhall 6: Iduns gyldne epler (1990) 22 Exemplare
Ormen i dybet (1991) 17 Exemplare
Gudernes gaver (1997) 17 Exemplare
Valhalla (2010) 16 Exemplare
Historien om en mor (2004) 16 Exemplare
Mysteriet om digtermjøden (1998) 15 Exemplare
Elddopet (2001) 12 Exemplare
Balladen om Balder (2006) 11 Exemplare
Muren (2007) 10 Exemplare
Vølvens syner (2009) 9 Exemplare
Valhall : den stora boken (1994) 5 Exemplare
Walhalla (2021) 5 Exemplare
Valhall : den samlede sagaen (2010) 3 Exemplare
Valhall (2019) 3 Exemplare
Valhalla (1986) 3 Exemplare
Jésus de Nazareth (1995) 2 Exemplare
Historien om Job (2012) 2 Exemplare
Quark fra Valhalla 1 Exemplar
La rage d'odin (1990) 1 Exemplar
Grønlandsk dagbog (1990) 1 Exemplar

Zugehörige Werke

Norse Gods (2016) — Vorwort — 138 Exemplare

Getagged

Wissenswertes

Geburtstag
1958-05-12
Geschlecht
male
Nationalität
Denmark
Geburtsort
Århus, Danmark
Preise und Auszeichnungen
Unghunden (1995)

Mitglieder

Rezensionen

Superflotte tegninger der illustrerer forfatterens genfortælling af historier fra de fire evangelier fra Det Nye Testamente. Med disciplen Peter som hovedperson. Motiverne minder om tegneseriestriberne fra Vagttårnet og Vågn Op! Men med meget mere sjæl lagt i tegningerne og med omtanke for at få tekst og billeder til at passe sammen.

Hvis man kan lide genren, så er det her absolut toppen.
 
Gekennzeichnet
bnielsen | 1 weitere Rezension | Feb 18, 2024 |
Peter Madesen graphic books about the old norse gods are always such a joy to read.
 
Gekennzeichnet
MaraBlaise | 2 weitere Rezensionen | Jul 23, 2022 |
Även jag föll till föga och köpte den nya boxen med Valhall. Egentligen ägde jag redan alla berättelser (även om någon av dem är på danska), och även om de nya samlingsvolymerna är hemskt snygga så hade jag inget riktigt behov av dem. Men nåja: det finns ju lite extramaterial av olika slag, och den nya samlingslådan är ju också fruktansvärt tjusig.

Ulven är lös lider främst av att Peter Madsens stil ännu inte riktigt satt sig, och figurerna framstår som lite satta och runda jämfört med senare, även om det annars är bra material: vi får träffa Tjave och Röskva och genom dem gudarna, historien om Fenrisulven som råkat slippa lös är lika god som något annat, och ger som påpekas i förordet möjlighet att få skymtar av flera olika gudars personligheter.

Tors brudfärd visar på större förmåga, men där får försöken att göra historien mer modern genom att föra in feministiskt material å andra sidan lite för stort utrymme, speciellt som det aldrig riktigt leder någonstans: gudarna är mansgrisar, men jättarna är ännu värre, och när sedan de kommer tillbaka med Mjölner så verkar de enda som lärt sig någonting vara barnen.

Odens vad har problemet av att det är ramberättelse snarare än egen historia: Oden slår vad med sina valkyrior om att han kan göra deras jobb bättre än de, vilket dock visar sig svårt. Under tiden han är borta tar hans bröder Vile och Ve över, och det visar sig ganska snabbt att de till skillnad från brodern inte alls klarar av att lita på andras förmåga, med resultat som kan väntas. Oden träffar på diverse olika hjältar, men ingen verkar helt passa. Det är dock ganska tydligt att vissa episoder mest är med för att de skall kunna bockas av från listan, utan att historien i stort tillförs något.

Sedan kommer två historier som egentligen är en enda lång som delats av på mitten: den användes först för den Valhall-film som utkom 1986. Bedömer man berättelserna efter troheten mot originalmyterna är detta den mest problematiska: album fyra, Historien om Quark, har egentligen ingenting med dessa att göra, utan är i huvudsak ett sätt att motivera femte delen, Resan till Utgårdaloke, där Tor, Loke, Tjalve och Röskva reser till Utgård för att återlämna jättebusfröet Quark och där hamnar i de kända tävlingarna mot Utgårdalokes synförvändningar.

Historien om Quark är annars en liten bagatell om vänskap: hur Tjalve och Röskva försöker först komma överens med och sedan bli vänner med den stackars Quark som annars mest fått stryk och blivit betraktad som en odugling. Helt lätt är det inte, speciellt för Tjalve, men till slut lyckas de bli vänner – lagom till kraven kommer på utvisning ur Asgård. Historien om hur de tar sig till Utgårdaloke och där provar sina krafter finns inte mycket att orda om, det är tämligen rättframt återgivande av ursprungshistorien, förutom att Tjalve fått en viktigare roll.

De gyllene äpplena handlar som väntat om hur Loke kom överens med jätten Tjatse om att lura bort Idun och hennes guldäpplen, och hur Tjatses dotter Skade kom till Valhall för att utkräva fadersbot. Det är en snygg återberättelse av ursprungshistorien, som blir till något mer än bara ännu en jätteränk för att beröva gudarna deras kvinnor eller magi utan att för den sakens skull förlora originalets övergripande historia, och där Lokes munläder kommer väl till användning och ständigt sätter honom i värre situationer.

I Tor och Midgårdsormen råkar Tor i dispyt med Tyr om vem som är den tappraste asen, och de beger sig ut till Utgård för att Tor återigen skall få en chans att fiska upp Midgårdsormen. De tar med sig Heimdal som vittne och Tjalve som tjänare, och råkar komma till Tyrs föräldrahem … Mycket humor utvinns ur Tyrs försök att dölja att han är son till jättar (något nästintill alla viktiga asar faktiskt var i myterna, i alla fall på mödernet), innan Tor till slut agnar sin krok och fiskar orm.

I Frejas smycke anställer Loke försök att stjäla Brisingamen, provocerad av hur Freja går omkring och nedkallar vår och kärlek. Heimdal är återigen med, nu i rollen som förste älskare, medan Oden visar upp en av sina mindre sympatiska sidor. Lokes munsvada sätter honom gång på gång i klistret, och han lyckas till slut hitta precis den knapp som gör att Heimdal glömmer sin feghet och faktiskt visar mod. Historien är ett hopklipp av fragment och mindre goda källor, och är nog också den av de 15 som mest allvarligt utmanar prydheten, ibland kanske väl spekulativt.

Den stora utmaningen är nästan lite av en favorit i repris: jätten Rungner utmanar Tor på tvekamp. Dessutom har Tors son Magne son dykt upp från Jotunheim, där hans mor Järnsaxa till slut avslöjat vem hans far var. Detta sitter inte väl hos Siv, och än mindre hos Tjalve, som nu får en rival om positionen som Tors protege. En rättfram historia, i stort sett rakt ur Snorre.

Sedan kommer några mycket tillbakablickande äventyr, som ägnar större eller mindre möda åt att berätta saker som skett tidigare i gudarnas historia. Mest uppenbart är detta i Gudarnas gåvor, berättad då Tor med familj sitter vid en lägereld och barnen lurar ur de vuxna historien om hur Siv fick sitt guldhår, vilket också såklart visar sig vara berättelsen om hur Tor fick sin hammare, de två fick varandra, och även hur en hel del andra prylar hamnade i Valhall och hur Loke fick lära sig en läxa av några dvärgar. Mycket humor vinns ut ur Lokes vanliga feghet, snarmynthet och skiftande perspektiv i en trevlig historia.

Mer subtilt är det i Mysteriet med skaldemjödet, som delvis utspelar sig i ett något odefinierat nu som skulle kunnat vare före alla andra berättelser i serien, men som också till stor del handlar om det förflutna och vad som hände efter det där gamla kriget mellan vaner och asar. Detta är kanske den mest innovativa av alla Valhallhistorier, med inspiration ur gamla hårdkokta deckare och Oden i rollen som detektiv med förkärlek för lättfotade kvinnor, samt mordiska dvärgar, manipulerade jättar och en mystisk mästare bakom alltsammans. En av seriens stora triumfer.

Genom eld och vatten (tidigare på svenska som Elddopet), är ett mer svagt, men klassiskt nummer: Oden har fångats av människan Geirröd, en ond kung som bjudit in jättarna till sitt nordliga kungarike. Loke och Tor måste nu försöka få honom fri, vilket inte blir lättare av att Tor känner att han måste bevisa sig värdig som gud genom att genomföra det hela utan sin hammare. I Geirröds rike stryker det också kring en ung pojke som Oden lär upp genom att berätta om världens ursprung och form, på det att han skall kunna ta över kungariket. Utmaningarna som Tor möter känns aningen konstruerade, och slutet känns mer som det kommer ur tur än gudarnas makt. Inte det bästa som presterats i serien, men en besvikelse enbart i jämförelse med det som kommit precis innan.

Balladen om Balder är ett intressant försök att föra samman de olika berättelser som finns om Balders död: Loke får en drömsyn från Hel, som vill att han skall hjälpa henne från de dystra dödssalar som hon personifierar, och sedan ännu en där gudarna jagar upp honom för att straffa honom för Balders död. Drömsyn eller ej, resten av äventyret gör han så mycket han kan för att skydda Balder, men det slutar mest med att han gör den redan irriterande Höder alltmer arg på honom, och så kommer det där med misteln. Här har skaparna tydligt vänt sig till Saxo för ytterligare inspiration, vilket gör att historien blir ganska oväntad,
ven om den stundtals också närmar sig Kung Oidipus obönhörlighet.

Muren är också ett försök att lappa ihop två historier, men nu sådana som från början inte haft mycket med varandra att göra: den om hur Sleipner blev till, och den om när Frejs tjänare skulle fria till Gerd. Sömmarna syns tyvärr lite för mycket. Det hela är utformat som ett mandomsprov för Tjalve, som får ta till list för att kunna locka Gerd att lämna sin fars gårdar för att möta Frej. Nu börjar han bli vuxen, och det är snart dags att vända hem. Tyvärr är färgläggningen här en missräkning: den är gjord digitalt, och vad det verkar har den inte fått den tid som behövts, med ett ganska platt resultat.

I den avslutande berättelsen, Völvans syner, försöker Tjalve och Röskva till slut återvända till människornas värld. De har annars mest varit i bakgrunden de senaste äventyren, vilket inte varit berättandet till hjälp. Nu hamnar de åter mitt i centrum, när de försöker fånga in Fenrisulven igen, samtidigt som Ragnarök är igång, med Freja kidnappad och Röskva får syner. Till slut återföds dock världen, och de numer nästan vuxna ungdomarna kan återvända hem, trygga i att gudarna kommer hålla kaos borta och att årstiderna kommer fortsätta växla.
… (mehr)
 
Gekennzeichnet
andejons | Jun 30, 2020 |
Indeholder "Forord", "Ankomst", "Sygehusene", "Nogle skitser", "To kulturer", "Øldåsen", "Gravene", "Tupilakken", "Håret", "Sejlturen", "Isen", "Fjeldet".

"Forord" handler om at stort set alle hans fasttømrede forestillinger om forholdene i landet fik sig et knæk på turen, så det er bare en beskrivelse af hvad han så.
"Ankomst" handler om at folk flest hilser på de nyankomne, da de kommer til Jakobshavn eller Ilulissat "Isfjeldene", som byens rigtige navn lyder. Der bor ca 2000 i Ilulissat.
"Sygehusene" handler om små forhold, 4 læger på sygehuset i Ilulissat, 2 i Uummannaq og Upernavik. Man skal passe på sit sprog, Arnaq = Kvinde, Anaq = Lort. Synstavlerne var lidt til grin, fx en med billeder af træer, beregnet til børn, men nok under mere sydlige himmelstrøg. Der bliver kogt sælsuppe på tekøkkenet, for det hjælper svært på skrantende patienter. Peter får lov at hjælpe med ved operationer men undrer sig lidt over at der bliver hentet skrald imens. "Du må huske på at du ikke er på Rigshospitalet!" Faktisk er der færre infektioner der end på Rigshospitalet. Det kan man så tænke lidt over. Tolkningen er også lidt alternativ, fx spørger øjenlægen om han skal operere for grøn stær, men tolken oversætter det til en undskyldning for at de ikke kunne nå at vaske ham før morgenmaden. En lille pige Meqa fra Kuvdlorssuaq gør stort indtryk på Peter for hun er helt tavs og stille, lammet af skræk over alt det nye.
"Nogle skitser" handler om 18 fine skitser af nogle grønlændere.
"To kulturer" handler om den skøre blanding af to helt forskellige kulturer. Fx en højgravid der øver optræk med speedbåd og hunde, der hyler, når overlydsfly til USA flyver hen over.
"Øldåsen" handler om at tegne det smukke fjeld, men blive mindet om også at tegne øldåsen, der ligger og flyder.
Uummannaq-fjeldet er gammelt og sprødt og sygt farligt at bestige for uøvede. Nogle skotter bestiger bjerget med fuldt udstyr og lægger en æske med en seddel i, hvor der står at den første dansker der henter sedlen får en flaske whisky. Jørgen Peter trasker derop i skjorteærmer og gummistøvler, men da han kommer ned, griner de andre og siger at der jo stod "dansker" og ikke grønlænder. Og så går han op og lægger sedlen tilbage. En anden gang er han deroppe med en nordmand, der også har fuldt udstyr, men når at blive meget bange undervejs.
"Gravene" handler om Qilakitsoq "Stedet hvor himlen er lav". Her fandt man for år siden otte mumier fra 1400-tallet. Der er også andre gravpladser i nærheden.
"Tupilakken" handler om magiske væsner, der kan søge hævn. Men også vendes mod skaberen, hvis den angrebne også har magiske evner.
"Håret" handler om en kvinde, der er meget stille, men sagtens kan lære Peter noget om at kommunikere. Hendes hår er flot sat op med en lille pind.
"Sejlturen" handler om en tur med lægebåden fra Upernavik til Mamorilik-minen (Den sorte engel) og hente distriktslægen. På vej tilbage sætter den patienter af. Peter får lov at komme med. Matroserne Adam og Daniel, en maskinmester og skipperen Daniel. Peter synes det gynger lidt og så er han ellers grundigt søsyg en tid. Et af stederne, Svartenhuk, blæser det også godt. Inde i fjorden er der mere stille og så tager skipperen sig en gang matak - dvs hvalspæk. Senere drejer de bi, fordi han har fået øje på en klapmyds, men han rammer den nu ikke. På tilbageturen har Peter vænnet sig til bølgerne og er ikke søsyg.
"Isen" handler om indlandsisen og Ilulissat isbræ og de store, store isbjerge. Isbjergene kan have alle mulige farve, faconer og størrelser.
"Fjeldet" handler om at fjeldet er fantastisk stort og selv den store by ligner bare et nålehoved. Menneskene kan bygge, hvad de vil - nålehoveder syner ikke meget og kan nemt fjernes fra en tavle - 100 km herfra ligger isen.

Optegnelser og tegninger fra en tur i efteråret 1980, hvor Peter læste medicin og fulgte med faderen til Nordvestgrønland. Faderen var øjenlæge og skulle kigge til patienter i Jakobshavn, Uummannaq og Upernavik distrikter. Peter fulgte med som sekretær/medhjælper på turen. Tegninger og skitser er både flotte og tankevækkende. I skrivende stund (april 2020) er min yngste datter i Nuuk og tager universitetskurser i coronaens tegn.
… (mehr)
 
Gekennzeichnet
bnielsen | Apr 12, 2020 |

Listen

Auszeichnungen

Dir gefällt vielleicht auch

Nahestehende Autoren

Statistikseite

Werke
41
Auch von
1
Mitglieder
625
Beliebtheit
#40,302
Bewertung
4.2
Rezensionen
27
ISBNs
156
Sprachen
10
Favoriten
1

Diagramme & Grafiken