TL är alltid läsvärd. Ett underbart språk och en underbar blandning av humor och allvar. Inte en av hans bättre men..... ( )

en bok, som ett kärvt inte helt villigt samtal tvärs över bordet. Det kändes som om det behövdes en nyckel för att samtalet skulle komma igång. Minnet - vilka fragment blir kvar att ta fram? Hos TL fanns både pölsan och hummelhonungen där. Han uttryckter en trygg svaghet. Jag har inga minnen, säger han från början! Vad menas? Allt är lagrat i hjärnan. Är de inte tillgängliga? Är den fördolda platsen bäst? Är det svårt att välja att dela, att bli medveten om minnena? Vad är skatter på gott och ont? När någon dör ges ofta uppmaningen att ta vara på de goda minnena - vad skulle jag vilja att fanns kvar?