Det finns koder. Vissa regler. Som nr̃ man kommer ny till klassen. D ̄handlar det om att inte mr̃kas fr̲ mycket. Att vara lagom. Glida in och sml̃ta ihop med de andra. S ̄gr̲ inte Silja. Silja gr̲ precis tvr̃tom. Vendela r̃ femton r̄ och har just br̲jat nian. Hon tycker att det r̃ ganska skn̲t att vara tillbaka i skolan. Framfr̲ allt fr̲ att hon fr̄ trf̃fa Nils igen, men ocks ̄fr̲ att allt blir fr̲utsg̃bart; det str̄ p ̄schemat hur dagarna ska se ut. Men tredje dagen dyker det upp en ny tjej i klassen, Silja. Hon tar plats och struntar helt i alla oskrivna regler. Hon st̃ter sig var hon vill, hon umgs̄ med vem hon vill och hon verkar inte alls vilja sml̃ta in i klassen. ♯r hon korkad, trotsig eller bara urstark? Ingen vet, men sensationen r̃ ett faktum. Och plt̲sligt gl̃ler inte den givna rangordningen, rollerna fr̲delas om - och inget r̃ lñgre sjl̃vklart. [Elib]