Esmat r̃ 16 r̄, och delar lg̃enhet med en annan kille som ocks ̄kommit ensam till Sverige. Hans flickvñ har gjort slut. Efter att ha varit arg och ledsen br̲jar Esmat gr̲a det han inte vḡat: att bert̃ta fr̲ henne om allt det viktiga. I sina tankar bert̃tar han om hur rd̃da de var fr̲ talibanerna, om flykten till Kabul, om sitt liv som gatubarn och sitt jobb p ̄en mattfabrik. Om att han bara har tv ̄saker kvar frn̄ sina fr̲sta 13 r̄. Om hur han i mn̄ga r̄ innan han skulle somna, fr̲sk̲te minnas hur det var att sitta i sin mammas kn.̃ Minnas sjl̃va kñslan: att-ha-en-mamma-kñsla. Och om att han, trots allt, har haft en vl̃dig tur hr̃ i livet. Fr̲ utan den dr̃ turen skulle han inte ha v̲erlevt. [Barnbokskatalogen]