Elisabeth Rynells esss̃amling bestr̄ av en samling nyskrivna texter med sjl̃vbiografisk utgn̄gspunkt. Hr̃ t̄erkommer teman frn̄ hennes diktsamlingar och romaner; om staden och landet och vantrivseln i kulturen, om skogen, djuren och vad det r̃ att vara mñniska. Men Rynell bert̃tar ocks ̄om betydelsefulla mt̲en, sr̃skilt med den nr̃a vñnen och fr̲fattarkollegan Sara Lidman, och om om en viktig text av Harry Martinson, dr̃ hon kñner igen sig i hans rasande frḡa om mñniskans tillt̄else att f ̄finnas i det moderna samhl̃lsbygget. I en av essẽrna beskriver hon den dubbla smr̃ta som en vl̄dtk̃t innebr̃, d ̄den patriarkala blicken p ̄kvinnan blir till ñnu ett v̲ergrepp. Som en rd̲ trd̄ genom texterna lp̲er tankarna om skrivandet som vg̃ och som livsnd̲vñdighet, och inte minst om ickeskrivandets plḡa. [Elib]