Den svenska litteraturhistorien är en ny och spännande introduktion till vårt gemensamma arv av berättelser, dikter, dramer, sånger, historier, minnen och myter. Här presenteras för första gången en litteraturhistoria som förutom att den ger biografiska upplysningar i hög grad inriktar sig på själva texterna: på berättarteknik, språk, retorik, verskonst och dramaturgi. Den svenska litteraturhistorien har ett heltäckande perspektiv - från runstenar till pocketbok och TV-dramatik, från biskop Tomas och heliga Birgitta till Sven Delblanc och Kerstin Ekman. Varje tidsavsnitt inleds också med en historisk och kulturhistorisk överblick. Göran Häggs framställning präglas av vetenskaplig noggrannhet men även av ett mycket personligt förhållande till texterna. Det är fräscht, ibland provocerande men alltid med en oförvillad blick för det litterära verket självt!

Kul översikt, sprängfylld med personliga reflektioner, vilket naturligtvis höjer den. Men hur kan Hägg, som i efterordet yvs över att hans litteraturhistoria är det "hittills jämnställdaste verket i genren", missat att ta med fantastiska Malla Montgomery-Silfverstolpe?

Det är svårt att bedöma facklitteratur inom ett område inom vilket ens kunskaper inte är de största, men detta förefaller vara en god översikt över litteratur på svenska genom tiderna. Berättandet flyter på bra, och begreppsapparaten är sådan att tidigare erfarenhet inte är av nöden. Mycket av stoffet återfinns dock även i andra böcker av samma författare. ( )