Just då var det ingen annan där förutom monsieur de Laléande, som inte kunde hitta sin spatserkäpp. Françoise roade sig en sista gång med att betrakta honom. Han gick förbi henne, lät sin armbåge snudda vid hennes, och just när de var jämsides vände han sig mot henne med skimrande ögon och sade, till synes alltjämt letande: Kom hem till mig, rue Royale 5. [Publit]