Auf ein Miniaturbild klicken, um zu Google Books zu gelangen.
Lädt ... Historietter (1898)von Hjalmar Söderberg
Keine Lädt ...
Melde dich bei LibraryThing an um herauszufinden, ob du dieses Buch mögen würdest. Keine aktuelle Diskussion zu diesem Buch. En samling korta noveller utgivna 1898 skrivna i olika stämningar. Somliga riktigt lustiga, andra mer allvarliga eller gråtrista. Gemensamt har de att språket är fulländat, lite torrt underfundigt. I somliga historier är det inte alldeles lätt att se vad författaren vill förmedla, andra är tydligare. Den största behållningen är definitivt språket, och denna tunna bagatell är väl värd att läsa enkom för dess skull. Zeige 2 von 2 keine Rezensionen | Rezension hinzufügen
Ist enthalten inBemerkenswerte Listen
Hjalmar Söderbergs stilistiska mästerskap framstod med full kraft redan när hans Historietter publicerades 1898. Det var hans andra bok och den blev en milstolpe i svensk litteratur. De korta berättelserna "Historietter", som var författarens egen uppfunna term, hade mestadels ett ganska vardagligt innehåll, men var samtidigt sprängfyllda av innebörd som inspirerade till mängder av individuella tolkningar. Han beskriver glasklart enkla mänskliga situationer som laddas av gåtfull mångtydighet och lockar fram tolkningsmöjligheter på ett sätt som erinrar om Baudelaires prosadikt. Hjalmar Söderberg har med historietterna skapat en helt ny litterär genre som hade sin bakgrund i de kåserier som han under några år skrev i Svenska Dagbladet under signaturen "Tuppy". [Elib] Keine Bibliotheksbeschreibungen gefunden. |
Aktuelle DiskussionenKeineBeliebte Umschlagbilder
Google Books — Lädt ... GenresMelvil Decimal System (DDC)839.73Literature German literature and literatures of related languages Other Germanic literatures Swedish literature Swedish fictionBewertungDurchschnitt:
Bist das du?Werde ein LibraryThing-Autor. |
Bäst är väl den ändlöst antologiserade »Pälsen«, om en man som en dag kommer hem i en lånad päls; förordet vill göra gällande att den är ett slags svar på Et Dukkehjem (ett långt mindre gapigt sådant än Strindbergs), men nog finns det lika mycket av Gogols Kappan över den; det är i vilket fall den berättelse som gör mest med utrymmet den får, eller kanske bara den där vad som utelämnats är mest tydligt idag: »Nattvardens sakrament« ger i alla fall intryck av att ha en liknande upplösning. Annars är »Kyrkofadern Papianus«betydligt effektivare i attacken på kristendomen och dess syn på den jordiska rättvisan.
Allra trivsammast är kanske dock språket: Söderberg är en av dess mästare: om det sällan slår samma gnistor om det som hos Strindberg så är det istället som att dricka ur den renaste källa: klart och kallt och uppfriskande. ( )