Boken inleds med en kort översikt över kryptografin i Sverige fram till den period som boken egentligen behandlar: Andra världskriget. Under dettas tidiga år lyckades de svenska forcörerna dechiffrera stora delar av den ryska radiotrafiken, och nästan all den tyska teleprintertrafiken som lätt kunde avlyssnas då denna gick via svenska kablar.

Boken uppehåller sig dock inte enbart vid tekniska beskrivningar av hur avkrypteringen gick till; i minst lika hög grad beskrivs hur den svenska dekryperingsavdelningen fungerade, och författaren presenterar sin syn på vad man faktiskt fick ut av detta arbete: den främsta vinsten för det neutrala Sverige uppges vara arbetsro och information som kunde användas på den diplomatiska arenan. Dessutom får man historien om hur det förment neutrala Sverige i smyg bröt neutraliteten för något de flesta skulle anse en god sak, då den norska hjemmefronten hjälptes med radiokommunikationerna, både för att dölja signalen och att chiffrera denna.

Boken torde, a priori, vara av intresse för två olika grupper: de som är intresserade av kryptografi i allmänhet, och de som är intresserade av (Sverige under) andra världskriget. För båda grupperna är det här troligen en intressant komplementerande bild, men knappast det första man skall ta itu med. Då jag personligen snarast tillhör den första rekommenderar jag därför att man börjar med Simon Singhs Kodboken, och att man tar denna som påbyggnad och komplettering. ( )