Den stilla elden och den utbrunna Daniel Boyaciouglu skriver om k©Þrlekssorg och om ensamheten. Om historiel©œsheten s©Æ som den ser ut f©œr den andra generationens invandrare, som varken har sina f©œr©Þldrars eller majoritetssamh©Þllets historia att identifiera sig med. Han skriver om grannarna i uppv©Þxtens Norsborg, om Bosse som var alkis och f©œre detta bilmek, om Siv som skilde sig fr©Æn Evert och blev sexturist, som ocks©Æ l©Þrde honom koka sylt och kr©Þm p©Æ skummet. Han skriver en l©Þngre dikt om sin mormor som egentligen inte ville bo kvar i Sverige och en l©Æng brandk©Ærsdikt, om den ballerina man blir av att r©œra sig mellan v©Þrldar. En del dikter om nedst©Þmdhet, bland annat en om kakao och ett kylsk©Æp som pajar. Han ©Þr mycket mera en ber©Þttande poet ©Þn i sina tidigare diktsamlingar, han s©œker sm©Æ bilder som kolliderar och skapar kraft. Om villkoren f©œr en f©œrortare, hiphopare och syrian i en vit kulturv©Þrld han valt att viga sitt liv ©Æt. Om d©œrrar som aldrig g©Ær att st©Þnga igen n©Þr rummen v©Þl betr©Þtts, som efter en k©Þrlek. Hur ska han till exempel hitta en livskamrat i detta nerbrunna? Vad ©Þr han beredd att offra?Jag l©Þt henne g©Æ och min v©Þrld f©œll samman. Jag m©Æste g©œra det till min tillg©Æng att aldrig h©œra hemma n©Ægonstans. Jag ska inte r©Þdda mitt folk, jag ska skriva om v©Ær underg©Æng och sk©Æda f©Æglar n©Þr r©œken lagt sig. [Elib]