Visst är det svårt att stå ut med människorna ibland? Visst hade det varit skönt att få avreagera sig, få säga till den senaste i raden av idioter just precis vad du tycker? Visst hade det varit ännu skönare utan att personen finge reda på att det var du? Detta är precis vad de arga lapparna är till för: riktade primalskrik som gör det möjligt att klara ännu en dag. Sådana arga lappar (och en hel del ickearga) har av David Batra samlats i Den som inte tar bort luddet ska dö!, vari man får oväntade insikter i de skenbarligen så konflikträdda svenskarnas kokande inre: förutom korta och koncisa meddelanden som

Vem fan spelar trumpet kl 4.10 på morgonen?

(Notera den beundransvärda precisionen: man förstår att hade personen nöjt sig med att spela trumpet kl 4.00 hade det tydligen varit helt acceptabelt) finns det haranger som meddelar tacksamheten från en person som slapp sova bort halva tagen tack vare att grannen bestämt sig för att sätta upp tavlor, eller ett meddelande om att Tomten inte längre kommer komma på besök till Eriksbo på grund av att »INVANDRARUNGDOMAR« jagade bort den.

Förutom arga lappar finns det lappar som meddelar att nötblandningen på Coop Extra i Orminge kan innehålla spår av nötter, att den person som medföljde signaturen D inte bara tog D:s oskuld utan även D:s tvättstugenyckel och en efterlysning av mer kommunikation i förhållandet, samt den lapp som efter att en somalisk familj flyttat in i ett hyreshus utanför Örebro meddelade att

Här städar vi efter oss.

Svarta som vita.

Allt är naturligtvis inte roligt: en del lappar får en förvisso att undra hur en del är funtade (som den närmast ovan), andra når bara upp till nivån »låt oss skämta med personer som stavar illa«. De små kommentarer som bifogats huvuddelen av lapparna är dock ofta förvånansvärt inkännande, även där man normalt bara skulle konstatera »vilket pucko«. Den som inte tar bort luddet ska dö! är således inte bara rolig, den är ibland tänkvärd också.

Fast mest rolig. ( )