Tosterup, Färs herred, Malmöhus amt, Sverige, ca 1900.
Historierne handler om drengen Eli og hans ven Edvin, der aldrig har heddet andet end Bombi Bitt. Bombi er ca 14 år og Eli 11 år.

Indeholder "Begyndelsen", "På fiskefangst", "Kirkesølvet", "Rævejagten", "Markedet i Kivik".

"Begyndelsen" handler om drengenes baggrund. Eli's far er stationsforstander. Edvins mor hedder Franske-Sissa og ikke særligt vellidt på egnen. Hans far er ukendt. Bombi Bitt bor på loftet over moderens lillebitte hus. Han er rødhåret og går som regel med bulehat.
"På fiskefangst" handler om en mægtig fisketur, hvor maleren Gale-Lund og Pumpe-Jöns sammen med Lunds kæreste Elisa og de to drenge tømmer Swanson's å for fisk ved at opdæmme åen. Selv horn-ålen er lige ved at blive fanget, men undslipper mens Gale-Lund forbinder et knivsår, som Elisa har tilføjet ham.
"Kirkesølvet" handler om to tyveknægte, som Sissa har boende. De forsøger at hugge kirkesølvet i kirken, men Bombi Bitt spiller dem et vældigt puds og gemmer kirkesølvet under alteret og lægger to flæskesider i kisten i stedet. Banditterne kan ikke få kisten op og stikker af med den for senere at forsøge at dirke/slå den op. Det ender godt, banditterne giver Sissa penge for hendes andel og forsvinder til København, hvor politiet ingen beviser har mod dem og kirke får sølvet igen, fordi Bombi Bitt lader som om han har fået et drømmesyn om hvor det er blevet af. Bombi Bitt får et legat på 100 kroner for at have fundet sølvet.
"Rævejagten" handler om en ræv, som viser sig at være en mand, der bor i en rævegrav. Han indvier Bombi Bitt og Eli i det hemmelige selskab KLL, Kuk Lux Lan, og får Bombi Bitt til at give sig de 100 kroner. Til sidst får han de to drenge til at hente Gale-Lund og da de kommer med ham, har Nils skiftet fra laser og pjalter til nobelt tøj og klippet hår og skæg, så han ser helt ukendelig, men meget nobel ud.
"Markedet i Kivik" handler om en sjov blanding af fup, humbug, ærligt arbejde og markedssjov. Nils kommer i selskab med en tater og dennes kone og Bombi Bitt og Eli får et lift med i hestevognen. De ankommer til markedet dagen før og benytter tiden til at plukke en slagter grundigt i kortspil. Dagen efter tjener tateren gode penge på at kastrere heste for bønderne. Gale-Lund tjener tilsvarende godt ved at konkurrere med bønderkarlene ved kraftmåleren, men en tilrejsende smed er næsten lige så god, så det koster en hovedreparation af kraftmåleren. Nils Galilé fremstår som en meget charmerende svindler og selv om han tager sig godt betalt af Bombi Bitt's penge, så leverer han valuta for pengene.

Glimrende fortalte fortællinger med mindelser om Huckleberry Finn, Emil fra Lønneberg og Jørn Riel's skrøner fra Østgrønland. ( )

Tosterup, Färs herred, Malmöhus amt, Sverige, ca 1900.
Historierne handler om drengen Eli og hans ven Edvin, der aldrig har heddet andet end Bombi Bitt. Bombi er ca 14 år og Eli 11 år.

Indeholder "Begyndelsen", "På fiskefangst", "Kirkesølvet", "Rævejagten", "Markedet i Kivik".

"Begyndelsen" handler om drengenes baggrund. Eli's far er stationsforstander. Edvins mor hedder Franske-Sissa og ikke særligt vellidt på egnen. Hans far er ukendt. Bombi Bitt bor på loftet over moderens lillebitte hus. Han er rødhåret og går som regel med bulehat.
"På fiskefangst" handler om en mægtig fisketur, hvor maleren Gale-Lund og Pumpe-Jöns sammen med Lunds kæreste Elisa og de to drenge tømmer Swanson's å for fisk ved at opdæmme åen. Selv horn-ålen er lige ved at blive fanget, men undslipper mens Gale-Lund forbinder et knivsår, som Elisa har tilføjet ham.
"Kirkesølvet" handler om to tyveknægte, som Sissa har boende. De forsøger at hugge kirkesølvet i kirken, men Bombi Bitt spiller dem et vældigt puds og gemmer kirkesølvet under alteret og lægger to flæskesider i kisten i stedet. Banditterne kan ikke få kisten op og stikker af med den for senere at forsøge at dirke/slå den op. Det ender godt, banditterne giver Sissa penge for hendes andel og forsvinder til København, hvor politiet ingen beviser har mod dem og kirke får sølvet igen, fordi Bombi Bitt lader som om han har fået et drømmesyn om hvor det er blevet af. Bombi Bitt får et legat på 100 kroner for at have fundet sølvet.
"Rævejagten" handler om en ræv, som viser sig at være en mand, der bor i en rævegrav. Han indvier Bombi Bitt og Eli i det hemmelige selskab KLL, Kuk Lux Lan, og får Bombi Bitt til at give sig de 100 kroner. Til sidst får han de to drenge til at hente Gale-Lund og da de kommer med ham, har Nils skiftet fra laser og pjalter til nobelt tøj og klippet hår og skæg, så han ser helt ukendelig, men meget nobel ud.
"Markedet i Kivik" handler om en sjov blanding af fup, humbug, ærligt arbejde og markedssjov. Nils kommer i selskab med en tater og dennes kone og Bombi Bitt og Eli får et lift med i hestevognen. De ankommer til markedet dagen før og benytter tiden til at plukke en slagter grundigt i kortspil. Dagen efter tjener tateren gode penge på at kastrere heste for bønderne. Gale-Lund tjener tilsvarende godt ved at konkurrere med bønderkarlene ved kraftmåleren, men en tilrejsende smed er næsten lige så god, så det koster en hovedreparation af kraftmåleren. Nils Galilé fremstår som en meget charmerende svindler og selv om han tager sig godt betalt af Bombi Bitt's penge, så leverer han valuta for pengene.

Glimrende fortalte fortællinger med mindelser om Huckleberry Finn, Emil fra Lønneberg og Jørn Riel's skrøner fra Østgrønland. Smukt illustreret af Ib Spang Olsen. ( )

Jag vet inte riktigt vad som gjorde det, men nog sjuttsingen tyckte jag att jag begrep mig på Bombi Bitt och jag betydligt bättre än Bock i örtagård. Möjligen är det för att genren var mer välbekant: ungdomar som hittar på ofog är betydligt vanligare att skildra än irreligiösa män som blir kyrkovärdar. Bombi Bitt är på flera sätt ett amalgat av Tom Sawyer och Huckleberry Finn, med den förres påhittighet och den senares allt annat än lyckliga familjesituation, även om de vuxna rumlarna här i allmänhet är någorlunda hyggliga mot småpojkar, även om de stjäl åtminstone rampljuset (de som däremot stjäl kyrksilver bör man akta sig för: de är inte hyggliga någonstans).

Episoden Fiskafänget (det är i högsta grad en episodroman) kan få illustrera: Bombi Bitt och berättarjaget Eli får följa med Jöns Pumpare (ansvarig för kolning och vattenpåfyllning vid den lilla ortens järnvägsstation) och konstnären Vricklund på fiskafänge – den folkilskne och avskydde Sverigesvenskamerikanen Swansons del av ån skall tömmas. Vilket sker, men inte efter att den med väldiga kroppskrafter utrustade Vricklund brottats med en jätteål och knivhuggits av sin hunsade, vackra flickvän Elisa – om det var med flit eller ej lämnas öppet. En bra skröna på alla sätt, men som synes: varken Bombi Bitt eller »jag« spelar någon huvudroll.

Fast inte gör det så mycket, när den halvgalne Vricklund eller storskojaren Nils Gallilé, sju häraders skräck, är såpass fullödiga och intressanta upptågsmakare, eller när det ibland närmast bibliska språket så kontrasterar mot den rätt småaktiga handlingen – skildringen av skojerierna som pågår vid Kiviks marknad är klassisk.

Bombi Bitt och jag är kanske inte en favoritbok än, men jag har en känsla av att den bara kommer bli bättre av fler genomläsningar. Den som lever får se. ( )

Efter alla allvarsamma, sorgsna romaner jag läst den sista tiden, har jag nu stuckit emellan med en klassiker i humoristgenren. Det är Bombi Bitt och jag av Frithiof Nilsson Piraten. Och jag kan försäkra att denna bok, som skrevs redan 1939, (1932 enl. Libris!) står sig gott än i dag. Mycket gott. För det är tidlösa poänger av ett mycket personligt och elegant slag som författaren bjuder sina läsare på. Jagberättaren, Eli, och hans ständige vapendragare ”Bombi Bitt” utför en serie dråpliga pojkstreck i den skånskt lantliga idyllen, naturligtvis utanför familjens insyn. Med i leken är däremot de bisarra vuxna: Målaren Vricklund, småtjuven Nils Galliléi, m.fl. Allt genomsyras av ett gott och glatt humör. Visst anar man faror och ledsamheter här och var bakom den festliga fasaden av upptåg. Men de ligger långt utanför berättelsens fokus denna gång.

Något av en kulturgärning är det att Kabusa förlag satsat på att ge ut Piratens texter och göra dem tillgängliga på nytt. Dessutom i riktigt snygga bokband och med lagom stor stil som passar både gamla och unga. Förlaget har tydligen helt specialiserat sig på Frithiof Nilssons produktion. Man har återutgivit de tio böcker han gav ut under sin levnad. (Efter vad jag såg vid ett hastigt besök i den lokala bokhandeln) Och namnet Kabusa är hämtat ur romanen jag just läst, märker jag. För i den livfulla, burleska historien om Kiviks marknad, nämns den avsatte prästen från Kabusa. ( )