Jag har läst flera böcker av Björn Ranelid och tycker om hans författarskap. Han skriver på ett sätt som berör. I denna bok skriver han om hur ett våldsdåd påverkar inte bara förövaren själv utan många i hans närhet. Det är förmedlat med värme och insikt och Ranelid har som alltid ett vackert språk. Den här boken har dock för mycket av det "Ranelidska" upprepandet. Det är hela tiden upprepningar och omtagningar utan att beskriva det från olika synvinklar. Jag håller med Nils (jämten) helt i hans kommentar. ( )