Marie-Louise Rodén

Förord

När jag som tolvåring sommaren 1966 besökte Europarådets utställning om drottning Christina på Nationalmuseum i Stockholm kunde jag inte ana att jag skulle komma att ägna en stor del av mitt vuxna liv åt henne, och särskilt hennes romerska miljö under 1600-talets senare hälft. Att det blev så är faktiskt min handledares fel. Min familj emigrerade till USA i min ungdom och när jag inledde min forskarutbildning vid Princeton University tvångsrekryterades jag bokstavligen till 1600-talsstudier av Theodore K. Rabb, en av vår tids främsta specialister på denna epok. Det var egentligen min förhoppning att finna ett avhandlingsämne som berörde 1500-talet, men han argumenterade för att del fanns större möjligheter för originella forskningsinsatser inom den period som J. H. Elliott nyligen döpt till "Rabbs century". Theodore Rabbs tidiga studier ägnades åt trettioåriga kriget och han kunde inte släppa tanken på att jag i avhandlingen borde dra nytta av mina kunskaper i modersmålet, svenskan. Det var i längden svårt att stå emot denna stränga och krävande handledares argument. Jag minns än idag hur hans tjänsterum såg ut vid den tiden - bakom skrivbordet hängde ett porträtt av den statsman Rabb beundrar mer än någon annan i historien - Sveriges rikskansler Axel Oxenstierna. Ted Rabb hjälpte mig att identifiera ett givande forskningsområde och väckte dessutom mitt intresse för hemlandets historia. I samband med avhandlingsarbetet flyttade jag så småningom tillbaka till Sverige.

Jag inledde forskningen till min avhandling under hösten 1984 och fick då som gäst besöka professor emeritus Herman Schücks seminarium i äldre historia vid Stockholms universitet. Jag betraktade detta som en stor förmån, särskilt som amerikanska forskarstudier normalt Inte erbjöd seminariekurser efter utbildningens första etapp, som avslutas med en Masters Degree. De seminarier i Stockholm som leddes av Herman Schück och professor emeritus Göran Dahlbäck bidrog starkt till min utveckling som historiker. Jag lärde mig mycket om historievetenskapen generellt och fick dessutom en utbildning i hemlandets och Nordens historia. Jag kunde också lägga fram pågående arbeten vid seminarier och så småningom erbjöd sig Herman Schück att läsa och kommentera mina avhandlingskapitel. Han blev med andra ord min biträdande handledare. Jag var tacksam från första början men har med åren ännu mer uppskattat den generositet som präglade denna frivilliga insats från Herman Schücks sida.
Jag känner nog ingen så lyckligt lottad som jag var under avhandlingsarbetet. Jag hade två engagerade handledare, samstämmiga i sina kloka synpunkter, och som har visat fortsatt intresse för mitt arbete under de år som gått sedan disputationen. Det känns därför lämpligt att dedicera denna bok till dem. Påpekas bör att eventuella brister i det föreliggande arbetet är mina egna.

Under min första tid som internationell stipendiat i Sverige mottogs jag välvilligt inte bara av historikerna vid Stockholms universitet utan också av specialister på drottning Christina från den äldre generationen. Jag kunde besöka Sven Stolpe 1985 under ett par dagar tillsammans med hans son Benkt Stolpe, min gode vän och senare en av min dotters gudfäder. Jag lärde också känna Sven Ingemar Olofsson, som författat två grundläggande studier om Christinas regeringstid. Det handlade om många livliga samtal på Riksarkivet, där Olofsson introducerade mig till hur historieämnet utvecklats i Sverige, men framför allt hjälpte mig med praktiska råd om hur man läser handskrifter. Christina har en hårresande handstil och Olofsson uppmuntrade mig att tyda några ord, sedan lägga undan texten någon dag eller några timmar, och därefter återvända för ett nytt försök. Utan denna handledning hade jag nog förtvivlat och därmed vill jag också räkna Sven Ingemar Olofsson som en av mina lärare. Under de år som gått har jag inte sällan återvänt till hans verk om drottning Christina och Karl X Gustav. Jag beundrar hans källkritiska insatser, hans europeiska perspektiv och hans vältalighet i framställningen. Med tillstånd från hans änka Ulla Keding Olofsson har jag använt två ofullbordade manuskript skrivna av Olofsson som källor till min biografi och för detta är jag mycket tacksam. Jag hänvisar till dessa i fotnoter, precis som för alla andra verk som konsulterats.

Jag har alltid mottagits väl vid de bibliotek och arkiv jag besökt i samband med min forskning, och vill härmed kort rikta ett ord av tacksamhet till dessa institutioner och särskilt till Svenska Institutet i Rom, som möjliggjort mycket av min forskning under mer än två decennier. Jag vill också tacka min förläggare Stefan Hilding och min redaktör Håkan Josephson vid Norstedts förlag för ett gott professionellt samarbete. Båda har bidragit med synpunkter som väsentligt förbättrat framställningen, och Håkan Josephson har inte bara rensat min text från kvarvarande "amerikanismer", men också bidragit med sina gedigna sakkunskaper om påvedömet och Östeuropa.
Mina vänner lär vara ganska trötta på drottning Christina, och jag tackar dem alla för att ha stått ut med mig under bokens tillkomst. Jag vill verkligen tacka mina föräldrar Kajsa och Lennart Rodén för engagemang och stöd. Slutligen vill jag nämna den som står mig närmast, min älskade dotter Alexandra, för att hon med jämna mellanrum tvingat mig ut i verkligheten och därmed till livet. Jag hoppas att hon vill fortsätta med det!

Marie Louise Rodén… (mehr)