Lundells andra roman i "triptyken" som inleddes med "Saknaden".
En riktig tegelsten - nästan 800 sidor - och till och från känns den riktigt tung också. Och kanske lite tråkig. Men inte länge; precis när man sitter och nickar till av alltför utförliga naturbeskrivningar (tex), händer något mer eller mindre dramatiskt i historien. Och man blir överraskad. Ibland till och med överrumplad.

Uffe har skapat en intressant roman. Men den är lite för pratig, lite för lång. Kanske är hans (eller hans alter ego Tom Wassers) tankar mer intressanta för en nästan-50-åring, men jag är inte säker.
Dessutom saknar jag Ulf Lundells humor. Den finns inte representerad i "Friheten". ( )