I På tal om Sherlock Holmes har fem essäer om den store detektiven, samtliga signerade Dorothy L. Sayers, samlats. Dessa är skriven i god sherlockiansk tradition, och reder ut vad som möjligen kan ha fått den gode Watsons hustru att kalla sin make »James« (i »The man with the twisted lip«), när han alltid annars går under namnet »John«, huruvida sagda hustru kanske egentligen var så många som tre (Sayers sträcker sig motvilligt till två, men icke längre), när och var Holmes låg vid sin studietid, hur man skall göra vettighet av datumen i »The red-headed league«, samt slutligen en avhandling om hur Aristoteles skulle sett på detektivromanen.

(För den oinvigde: Sherlockianer tar Conan Doyles berättelser på högsta allvar. Eller rättare sagt, de tar doktor Watsons berättelser på högsta allvar, och ser väl Conan Doyle på sin höjd som någon sorts bulvan som utgett Watsons helt autentiska anteckningar. Mycken möda läggs på att försöka få ordning i datum och kronologier, då doktorn tycks ha varit något förvirrad, och med en särdeles oläslig handstil, även för en läkare).

För att ta ett exempel: om Holmes studietid berättar denne i två olika berättelser, »The Gloria Scott« och »The Musgrave ritual«. Inte mycket sägs där explicit, och vad som sägs tycks inte trivialt att fås att passa samman, men genom att bara göra ett litet antagande om ett sättningsfel lyckas Sayers troliggöra att detektiven legat vid Cambridge, ca 1871-1874, vid ett mindre college, och att han till en början bodde inackorderad ute på staden, inte på själva universitetet. Rimligen kan han antas ha studerat kemi samt komparativ anatomi och fysiologi och ha levt på stipendier.

På liknande sätt tillgår det i de övriga essäerna, men även om Sherlock naturligtvis skulle uppskatta metoden att avslöja slutsatsen men inte stegen på vägen så lär detta vara tröttande för de som råkar ut för det, speciellt som det inte är den egna slutledningsförmågan som bär ansvaret. Den intresserade läsaren rekommenderas därför att själv ta del av Sayers försök. ( )