Som framgår av baksidestexten är "Värmen" den sista delen av trilogin med "Saknaden" och "Friheten". Jag har plöjt igenom alla nu på ganska kort tid.

Samtliga är skrivna i jag-form och i den första är "jaget" konstnär, i den andra är han författare, och slutligen i "Värmen" är han gammal rockmusiker... Känns det igen?
Och visst, visst ÄR det Uffe. Alltid. Ibland är det riktigt intressant att komma in i huvet på honom, men andra gånger blir det närmast totalt oengagerande.
Jag gillade "Saknaden". "Friheten" tyckte jag mindre om och "Värmen" får jag nog säga är den sämsta av de tre. Men kanske det beror på att de är så oerhört lika, alla tre. Är man elak kan man lätt säga att det är samma bok han skrivit och skrivit om. Det blir trist, faktiskt.
De två första romanerna innehåller ett visst mått att fantastiska inslag (mord, faktiskt i båda), detta inslag saknas så gott som helt i "Värmen", och jag tror jag saknar det. Det tillför en knorr mitt i det superrealistiska, som man kan vila lite i.

Ibland blir det kul att höra vad han har att säga i sina kommentarer om vår tid. Det är väl det bästa.

Åsså får man ju inte glömma hans underbara sätt att skriva. Jag gillar verkligen hans ordflöde, tempot drivs upp något fantastiskt. Där briljerar Uffe, tycker jag. ( )