Jag tycker att recensera lyrik är svårt. Att recensera antologier är svårare. Hur kan jag då vara så dumdristig att recensera en lyrikantologi, dessutom i översättning? Kanske för att Litauen diktar: Möte i gryningen ändå går att göra något med. Med ett urval ur 26 poeters produktion efter Sovjetunionens fall vore det omöjligt att ge en bra bild av alla hur jag än gjorde, så jag kan göra urval, fokusera på det jag tyckte om, snabbspola förbi sämre bitarna, och försöka ge en övergripande bild.

Det är ändå förvånande mycket som är bra, från Donaldas Kajokas finstämda haikustämningar till Aidas Marčėnas tunga mytologiska dikter. Samme Marčėnas har skrivit den dikt som blev min favorit: Slavar, en dikt om hur inte bara kommunismen försvann med Sovjet, utan även en identitet som vissa byggt upp som motståndare till systemet. Andra diktare jag fastnade för var Judita Vaičiūnaitė, som skriver små enkla naturlyriska bitar, den vise Kornelijus Platelis, Marcelijus Martianatis dikter som nästan slår över i prosa, och Patricija Šmits små, ibland väldigt svarta, biografiska verser. Annat är såklart mindre njutbart; modernt formexperimenterande med utelämnade skiljetecken eller dikter med dunkla bilder och oklar syftning. Det går inte att urskilja något tydligt mönster mellan poeterna, urvalet uppvisar lite allt möjligt. Det mest förvånande är kanske hur lite av det hela som bearbetar kommunisttiden.

Översättningen kan jag knappast anmärka på, förutom ett märkligt bruk att skriva »Jul« och»Påsk« med inledande versal. De små författarporträtt som avslutar boken tyckte jag var ganska intetsägande och hade ofta svårt att se kopplingen mellan omdömena och vad poeterna faktiskt producerat.

Så, en rekommendation: detta är på ett sätt ett ganska säkert köp. Med de många rösterna är det ganska säkert att man hittar några som man kan uppskatta om man är det minsta intresserad av fri vers, även om man ganska säkert också får med sig några som inte faller en på läppen. Detta är helt enkelt lite av dikternas motsvarighet till en chokladask – mycket gott, men även ett par bitar körbär i likör. ( )