Det är ärligt och taget direkt ur livet. Dock långt från den läsupplevelse som svinalängorna var. Jag har lite svårt för alla upprepningar av ord. dessutom lyssnade jag på denna bok där författaren gjorde an ganska svag uppläsning. ( )

Alakosken kirja on surullinen ja vähän lohdutonkin. Alkoholisimi ja huumeet tai perheet, joissa nämä näyttelevät suurta roolia ovat usein loputtomalta tuntuvan kamppailun edessä. Kirjassa kuvataan hyvin köyhyyden ja ulkopuolisuuden merkitystä syrjäytymisessä. Tämä näkökulma on melko harviainen, yleensä alkoholismi nähdään yksilön ongelmaksi. Kirja on yhteiskuntakriittinen ja ruotii ruotsalaista yhteiskuntaa. ( )

Alakoski presenterar en snyfthistoria utan att det blir snyft. Jag tror på det här, jag tror att anhöriga kan reagera och känna som Anni gör i den här berättelsen. Jag tror också på Samis livsöde. Och författarens förmåga att skildra misär på ett icke-sentimentalt sätt är så fantastskt befriande.

För övrigt ger Alakoski oss många sanningar. Sånt som jag själv går omkring och funderar över, tex tycker jag beskrivningen av hur thajländarna kryper för oss turister, utan att vi (låtsas) märka det är helt klockren. Ett annat exempel är hur svårt det kan vara att få akuttandvård för en asylsökande... Inte minst för Alakoskis mycket skarpsynta samhällsanalys är "Håpas du trifs..." mycket läsvärd. ( )

En viktig och gripande bok om en desktruktiv bror som knarkar och en stark syster som i hela sitt liv bär, hjälper, lagar och ger. Om hopplöshet och fruktlösheten i olika behandlingsmetoder. Om att samhället svikit redan långt innan. Om fattigdom och fattigdomens stämplar. Om att vara anhörig till någon som förstör sig själv. Om att älska och sakna. Trots all denna tyngd är boken inte hopplös och slutet är så befriande, all kärlek är ändå inte meningslös om den tas emot. ( )