Olle Carlsson

Olle Carlsson, präst i Allhelgonakyrkan i Stockholm, har skrivit en självutlämnande bok där han går igenom några av de viktigaste punkterna i hans egen teologi. Man slås av att det inte är några nyheter som presenteras. Istället är det en fråga om perspektiv och om respekt för olika förståelser av vad tro och Gud egentligen är.

Jag delar inte alls Carlssons låga syn på ämbetet, kyrkan och gudstjänstens liturgi, men hans öppna förhållningssätt i de flesta frågor är väldigt uppfriskande. Han talar t.ex. förstående om uppfattningen att jungfrufödseln kan kännas overklig och meningslös samtidigt som han påpekar att den är helt central för honom själv.

Carlsson talar klarsynt om den (post)moderna människan och hennes självupptagenhet, falska gudar och rädsla för döden. Därtill ser han lika klarsynt på kyrkans misslyckanden. Perspektivet är däremot inte alls svartsynt, utan Carlsson ser en väg framåt, en väg kantad av uppriktighet och i ständig dialog med medmänniskan. Han vänder sig bort från en väg som enbart handlar om individen - ingen är så ensam som den (post)moderna västerländska människan, menar han - samtidigt som hans strategi tycks vara att just använda sig av dennes inriktning på att arbeta med sig själv.

Boken avslutas med ett kapitel om andliga övningar, där Carlsson bl.a. mediterar över Herrens bön och ger exempel pÃ¥ hur den kan användas för daglig reflektion pÃ¥ ett väldigt fruktbart sätt.… (mehr)