Nanna Johansson

Nanna Johanssons svar på frågan om Hur man botar en feminist ges direkt och rättframt: medelst en kuk. När väl sådan applicerats i feministfitta så frigörs icke feministiska endorfiner som får såväl just denna dårskap upphöra som eventuella synfel och alltför utspridd hårväxt. (Den vetgirige önskar dock svar på ytterligare ett par frågor: finns det risk för överdosering? Vad göra när feministen i fråga saknar fitta?).

Resten av boken behandlar andra saker: spännande träffar man får när man söker på Facebook efter »kvinnor«, »tjejer« eller »flickvänner«, ironiserande över SD, inklippta ansikten i diverse bilder (roligast när det gäller partiledarna för regeringspartierna), serieteckningar på en ruta. Det mesta av detta är roligt, eller åtminstone sådant som får en att tänka någon stund (allra bäst är sidan som visar på stadier i medias benämningar på SD. Inte bara för att den är rolig, utan för att den visar var vi kan hamna om det går illa). Appendixet, med ett kommenterat urval ur någon målarbok som hon hittat, är inte lika politiskt som resten men ändå på sitt sätt skrämmande i vad skit som kan presenteras för ungar.

Några stycken är dock rätt tradiga och skulle må bra av att kapas: »Nanna söker jobb« och »Nanna nätdejtar« verkar mest gå ut på att Nanna är störig. Båda innehåller roliga bitar, men att skicka befängda svar på jobbannonser blir egentligen bara kul om man faktiskt får svar. Nanna Johansson är dock inte att lasta för att Klara Johanson skrev en ännu roligare satir över könskodade skrivredskap för nittio år sedan (då bläckhorn för herrar respektive damer, nu pennor för kvinnor. Inget är nytt under solen).

Hur man botar en feminist är dock inte min favorit av de politiska satirböcker jag läst de senaste åren. Den är inte dålig, men ojämn. En del material hade gärna fått utgå, och gärna ersättas med annat. Det som producerats på egen hand borde inte få lida av att andra människor är tråkiga och inte klarat av att göra Nannas brev till olika delar av samhället rättvisa.… (mehr)