Hans-Krister RönblomRezensionen

Efter ett möte med kvällstidningen Nya Aftonpostens chefredaktör blir Paul Kennet uppsökt av en dam som säger att hennes man - redaktör på tidningen - utsatt henne för ett mordförsök. Det påstådda motivet ska vara att få ut pengar från hennes livförsäkring, och eftersom mordförsöket misslyckades har han nu inhandlat gift. Bara timmar senare är hon död.
Oron sprider sig bland de anställda på redaktionen. Och det verkar som att det är mer än en person som har något att dölja.

Läraren och historikern Paul Kennet är tjänstledig och har rest till en mindre ort för att forska i rådhusarkivet. Han hyr ett rum på ett pensionat. Ett rum där tjänstemannen Odel nyligen hittats död, troligen i sviterna efter en operation.
Men det finns oklarheter kring dödsfallet. Kennet börjar rekonstruera händelserna. Han gör efterforskningar i den brokiga skaran pensionatsgäster, existenser som på olika sätt kommit på kant med samhället.
Om det ligger ett brott bakom dödsfallet - var finns motivet? Vem skulle vilja se den beskedlige Odel död?

I det lilla brukssamhället Tegelvik pågår förberedelserna inför midsommar för fullt.

Festplatsen ligger mitt i skogen och samlar invånare från alla samhällsskikt. Där är också Paul Kennet och hans fru Lena som hälsar på vänner med stuga i området.

Så börjar anonyma – hotfulla – brev att spridas. De vittnar om otrohet och familjetrassel. Och på självaste midsommarafton hittas traktens vackraste flicka död i det fuktiga gräset. I sin hand håller hon den krans som blev hennes död...

H.-K. Rönblom har med »Död men obegråten» gjort ett avhopp från den linje han hittills följt i sitt deckarskriveri — den nya boken är en thriller, full med spänning och yttre dramatik. Miljön är inte längre en småstad — den är mångskiftande och delvis internationell. Vad som finns kvar är lusten att psykologiskt rannsaka en social grupp — i detta fall en tioårsjubilerande studentklass som möts till en fridfull minnesfest men utsatts för påfrestningar som spränger idyllen. Paul Kennet, läroverksadjunkt, spelar huvudrollen på ett mera aktivt och personligt sätt än tidigare.

Jag hade höga förhoppningar, bla eftersom Lotta Olsson i DN rankade den högt. Men jag blev ganska besviken. Trivsam 50-talskänsla och en mordmysterium som var OK. Men den var ganska seg och blev aldrig riktigt spännande. Det finns åtminstone tio deckare av Stieg Trenter som är bättre, och även flera av Maria Lang som slår den här.

Ingen höjdare, men intressant att läsa Rönbloms "största". Huvudpersonen är dock ingen vidare trovärdig eller fyllig karaktär. Tyckte bättre om Döden i grytan.½