Aino TrosellRezensionen

Aino Trosell skriver rakt och ärligt om sin egen släkt och sin egen uppväxt. En inblick i hur utlämnade framförallt fattiga kvinnor var för inte alls så länge sedan. Mycket har hänt men mycket finns tyvärr kvar i vår närhet.½

Nej den här sk deckaren gav inte mycket. Det är alldeles för mycket vardagssysslor och ingen spänning. Det är en halvmesyr mellan relationsdrama och kriminalroman.Halva den här boken kändes som en städinstruktion. Feminism och rättvisetemat med underbetalda städare känns bara uppstyltat och lite tvångsmässigt förmedlat . Det enda som är lite annorlunda är isf berättartekniken sedd ur Siv Dahlins perspektiv.½

Välskriven men saknar spänning. Ganska alldaglig och tradig. För mycket "vänstergnäll".

Lijkt een intrigerend verhaal, een mooi opzet, vijf vrouwen op een rij: meisje, moeder, oma, overgroot- en betovergrootmoeder. Hoe ze vechten om staande te blijven. Spijtig genoeg doet de eenvoudige taal in mijn ogen afbreuk aan de vermeende rijkdom van het boek.

Vad vill Trosell egentligen? Vill hon skriva om realistisk skildring av de underbetalda, icke uppskattade, icke uppskatade städares arbetssitution? Eller vill hon ge sig på att göra en kriminalroman? Eller är det en relationsroman?
Ja, frågorna blir fler än svaret: Ingetdera. Hon blandrar och ger, hon presenterar en fantastiskt långsam historia med alltför otroliga händelser. Ingenting är egentligen bra.
Utom då möjligen språket, som känns ganska fräscht. Och formen är också lite intressant, de korta kapitlen med inblickar i någons (man vet inte vems, egentligen, förrän på slutet) sinne och tankar.
Men det räcker inte högt på betygsskalan ändå.

Fruktansvärt tråkiga och ointressanta första 100 sidor. Klarar inte av att läsa mera...
Tror inte jag kommer att göra ett nytt försök heller...½

Svårt att sluta läsa