Hade jag läst den här för fem-sex år sen hade jag hatat den pga huvudpersonen är så störig och gnällig och orimlig. Sen började jag själv dejta via Tinder och nu är den ju tyvärr 150% relateable för man har ju varit där. Så många gånger.

Trots det är jag inte helt såld på boken. Den är lite för lång, det blir liksom liiiiite för många killar som alla är helt orimliga. Man får aldrig veta vad huvudpersonen jobbar med eller hur mycket pengar hon har, vilket gör att allt känns lite ... weird. Det försöker beskriva livet i en bostadsrättsförening men det känns inte som stt författaren vet någonting om föreningsliv. Osv.

Slutet var ... jag vet inte. Mina Tinderäventyr slutade typ likadant, dvs jag hittade nån som gillade mig lika mycket som jag gillade honom till sist, men känns som att boken inte riktigt ville sälja det slutet utan antydde att det kanske är roligare att vara singel och ha ångest istället. Kanske? Mest behöver huvudpersonen nog gå i terapi. ( )