Meh. Den här novellsamlingen var för långtrådig och för tråkig för mig. Nästan alla noveller här handlar om estlands självständighet, hur det gick till, vad man kände när det var nära på att bli av, hur det var att leva under sovjettiden när man var yngre, och hur det var precis efter. Om samma historiska evenemang blir centrala poängen till alla noveller blir det lätt att vilja ge upp.

Flera noveller i samlingen var rätt dåliga: de försökte inte ens att få fram några karaktärer, någon intrig, eller något syfte, förutom de handlade istället om nationalism och estniskhet. Flera andra var helt okej som litteratur, men handlade om samma upprepade teman. Nästan alla noveller handlade direkt eller symboliskt om självständighetsrörelsen och hur man kom fram ur sovjettiden. En berättelse om farsan som dör när självständigheten är nära eller om ett barn som föds bland mycket bajs och spy är oemotsägbart knutna till ett land som håller på att förnya sig när den ryska tiden försvinner och den estniska tiden kliver fram.

Den här samlingen var tänkt som introduktion till estnisk litteratur för svensktalande. Bilden jag har fått är att estnisk litteratur handlar enbart om nationalism och fösterlandskänsla. Jag hoppas verkligen att det inte stämmer.

Efter att ha läst samlingen är jag inte alls sugen på att läsa mer estniska författare. Detta kan väl inte ha varit tanken? ( )