Hanna och Karin ©Þr b©Þstisar och hela sommaren har de lekt och byggt kojor i skogen. Men n©Þr h©œstterminen b©œrjar f©œr©Þndras allt. Karin vill vara med de tuffa tjejerna -och det blir med ens alldeles tomt runt Hanna. P©Æ rasterna g©œmmer hon sig f©œr att inte bli retad eller slagen; f©œr att syskonen inte ska se ringen av ensamhet kring henne. Hanna fyller elva men ingen i klassen sjunger f©œr henne. Hon fyller tolv och har inget kalas; vem skulle vilja komma hem till henne? Flera ©Ær senare finner vi Hanna p©Æ ett mentalsjukhus. Hon st©Ær vid f©œnstret och lutar sig mot v©Þrlden utanf©œr. D©Þr finns frost©Ækrarna, l©Þngtansvattnet och m©œrkerskogen, d©Þr finns m©Þnniskor, n©Þrhet, hud. Hon undrar hur kyssar smakar. Vill ©œppna f©œnstret och sl©Þppa in luft, h©Þr ©Þr det tungt att andas, sj©Þlen f©Ær astma, d©Ærskapen v©Þxer. Hon ©Þr fortfarande ung, h©Þr kan hon inte stanna. Tjugotre©Æriga Johanna Nilsson har skrivit en stark debutroman om mobbning och utanf©œrskap. [Elib]